Nystart

Livet gör ibland oväntade vändningar.

I september påbörjar jag en ettårig PTP-tjänst vid Arbetsförmedlingen i Skövde i Västergötland. Jag kommer att veckopendla från Umeå. Det kommer att bli ett krävande år, men nu när min tillvaro börjat ordna upp sig hoppas jag kunna göra en nystart på bloggen.

Efter disputationen för snart ett år sedan hoppades jag de svåra åren som doktorand skulle vara förbi och att livet nu skulle ordna upp sig. Men så blev det inte. Det fanns inga möjligheter till fortsatt tjänst vid Umeå universitet och jag lyckades inte få något annat arbete.

Jag ville helst av allt hitta en PTP-tjänst så att jag äntligen skulle kunna få min psykologlegitimation, men det visade sig mycket svårt i Umeå med omnejd. Det utlyses väldigt få PTP-tjänster här och konkurrensen om dem är hård. Jag upptäckte också att en doktorsexamen inte nödvändigtvis är en merit. Till exempel så nekades jag en tjänst med motiveringen att ”det är trots allt en klinisk tjänst” – som om jag vore oförmögen till kliniskt arbete för att jag är akademiker.

Utöver PTP-tjänst sökte jag tjänster som jag var kvalificerad för i egenskap av min forskarutbildning: analytiker, statistiker, och så vidare. Men också där visade sig konkurrensen stenhård. Det var inte ovanligt att tre av fyra sökanden var disputerade. I Umeå, som är en jämförelsevis liten universitetsstad, är det inte så märkvärdigt att komma dragandes med en doktorsexamen. Allt det leder till är ett höjt ögonbryn och ett avmätt ”jaså, du också?”

Till slut gav jag upp tanken på att hitta en PTP-tjänst i Umeå och accepterade att jag måste veckopendla. Jag blev minst sagt förbluffad över vilket intresse mina ansökningar rönte så fort jag sträckte mig bortom Umeå: under slutet av juni och början på juli – mitt i semestertider – var jag på nio (!) anställningsintervjuer på olika orter i landet. Vid ett tillfälle blev jag kallad till intervju inom en timme efter att jag skickat min ansökan.

Av alla dessa erbjudanden blev det alltså Arbetsförmedlingen i Skövde, främst av det enkla skälet att det gick att lösa hyfsat med veckopendling. Jag råkar nämligen vara uppvuxen i Götene, fyra mil från Skövde, och kan därför bo gratis hos släktingar under det kommande året.

Till alla utmattningssymptom från doktorandtiden och arbetslösheten lades också en skilsmässa. Äktenskapet hade farit alltför illa under alltför lång tid för att gå att rädda (ja, det är en klyscha; varje separation är en lång och smärtsam berättelse, men den hör inte hemma här). Det gångna året har varit mitt hittills svåraste. Men nu hyser jag ändå viss tillförsikt och framtidstro – och framför allt hoppas jag kunna skriva mer på bloggen.

Jag tänkte börja med några inlägg om hur jag under det senaste året funnit ett nytt sätt att komponera musik, ett sätt som gör att jag på något sätt känner att jag ”hittat hem” i musikalisk bemärkelse. Stay tuned!